Jaha, igår packade dom. Mamma och MS alltså, dom ska åka till Österrike idag. Det är ju kul. För dom.

Eftersom jag flyttade hemifrån när jag började gymnasiet och egentligen inte hade några tankar på att flytta tillbaka så har mitt rum succesivt blivit deras garderob. Så igår sprang dom runt som två små glada hundvalpar och sa hur bra väder det skulle bli där borta och hur skönt det skulle bli att få komma iväg, till varandra, fast i mitt rum, där jag var. Det var ju kul. För dom.

Sen frågade mamma mig om hon kunde få låna mitt underställ eftersom jag förmodligen inte kommer ha någon nytta av det här i alla fall. Så jag försökte låtsas som att Österrike inte alls är platsen där drömmar går i uppfyllelse och ondska inte existerar och sa att det var ett nöje att få stå till tjänst med att få låna ut en så universal småsak som ett underställ, då blev hon glad. Det var ju kul. För henne.

Och för att så lite extra salt i såret så frågade mamma mig om jag kan köra dom till flygplatsen ikväll, i mitt huvud tänkte jag mig att det kommer vara ungefär som att åka hela vägen till Disneyland och vara superexalterad för att sedan se föräldrarna glömma barnet i bilen och gå in i parken själva. Förutom att jag är 22 år och inte 7 men ändå, det tycker jag inte att något barn ska behöva uppleva. Det är inte kul, för mig.

Sen står det två små jägerflaskor här hemma också, som dom kommer ta varsin liten klunk ur innan vi åker dit för att liksom fira att det är semester, och då kommer MS säga någonting jobbigt i stil med: ”Ska du inte ha lite Alexander? nej just det! Du måste köra oss ja.” Det kommer vara kul, för han.

Men det är ju inte det att jag är bitter eller så, för hade jag varit det hade jag kollat upp att den högsta punkten på Gotland är Lojsta hed, 83 meter över havet. Och att det skulle behövas ungefär 25 stycken Lojsta hed för att motsvara storleken på berget dom ska till i Österrike. Och så bitter det är jag ju inte…