Den ytterst uppmärksamma bloggbesökaren har med största säkerhet märkt avsaknaden av ny text här. För text finns det ju massvis av, det är lite det som är den här hemsidans svar på frågan "Varför finns jag?" ungefär, men hur kul är det att läsa samma text om och om igen då? Inte så kul nej!
Det är lite som när man glömt att stänga av en dvdfilm som står på menyläget och bakgrundsmusiken spelas om och om igen. Och igen. Det är ju inte så spännande i längden, det går jag med på..
Förklaringen till det här är att jag har fyllt år, 23 år gammal har jag hunnit bli nu. Det liksom bara hände utan att jag egentligen kunde göra någonting alls för att stoppa det.
Och så har det förstås varit midsommar samtidigt och så. Vilket var jobbigt, för vi var ute på midsommarafton, och klockan 12.01 sjöng folk så som man gör när någon fyller år, jag skulle först få leva i hundra år och och sen skulle jag tydligen skjutas.
Det var nattklubbsmusik samtidigt så jag kan eventuellt ha missförstått texten en aning men jag tänker mig att det har någonting att göra med att mina pensionspengar borde vara slut då, så det är väl lika bra antar jag.
Det var fint, men när man är ute och festar och fyller år ska man tydligen dricka födelsedagsshots också.

Vilket faktiskt är en jävligt märklig tradition eftersom när man blir äldre så borde man veta att i nio fall av tio så behövs inte den där shoten på krogen.
Så eftersom jag hade blivit vuxen, eller vuxen och vuxen... äldre i alla fall, påpekade jag det för bartendern: "Jag vill bara ha 2cl tack!"
Men ni vet, det är mycket ljud, ljus och rörelser på en nattklubb. Så när jag förklarade det här för bartendern så gjorde jag alltså ett "peacetecken" för att visa: "Bara en tvåa, tack" men det slutade med att vi fick två shots till. Fyror såklart. Då skakade jag på huvudet och gjorde ett "peacetecken" till: "B-a-r-a-a en tvåa, t-a-c-k"

Ni kan ju gissa vad som hände då.

Såhär i efterhand finner jag bartenderns agerande rätt logiskt ändå. Känner att det är lite "Det är inte du, det är jag" över den situationen.
I vilket fall som helst så hade den ansvarsfulla tjugotreåringen sagt: "Nej tack, det är bra nu!" Men jag tänkte: "Jaja, jag fyller ju åååår!" Och sådär höll det på. Ni vet hur det är.

Sen skulle det badas. För det skulle man tydligen göra, det är nog egentligen inte en födelsedagstradition, det är det nog inte. Men jag reflekterade aldrig över det då så jag badade.

Det var kallt. Liksom sådär jättejättekallt. Ni vet... så kallt att man kan byta storlek på kalsongerna från medium till small ungefär. Och det påpekade folk. Och det var ett jobbigt ögonblick. Speciellt när en kallade mig "Alexandra" det var extra jobbigt.

Ja, hur som helst, det räcker med ny text nu. Jag förklarar resten med en bild istället. Blir lättare så.
Det jag ville komma fram till var att det har tagit sin lilla tid att återhämta sig. Som en elitidrottare mellan två stora tävlingar tätt inpå varann ungefär. Fast ändå inte riktigt: