Har varit på ett ställe som kan beskrivas på två olika sätt idag. Man skulle kunna säga att det är stället där ens bästa drömmar är verklighet, där vuxna blir barn och barn blir lyckliga. Eller så skulle man kunna säga att det är där man på riktigt märker om man har klaustrofobi, är folkrädd och tycker det är värt att stå i kö i fem timmar för att ha kul i fem minuter.
Men jag är jag och den dagen jag skulle beskriva Gröna Lund på det andra sättet och mena det mer än det första, då är jag orolig för mig själv.
Jag var där med O, som noga hade förberett sig genom att läsa igenom vilka olyckor som tidigare hade inträffat där, hon visade till och med en gammal tidningsartikel om det. Men vi klarade oss rätt bra och O var knappt rädd och uppskattade de långa köerna efter, rätt egoistiskt men samtidigt väldigt logiskt tänkande utbrast:
"Det är rätt skönt att stå här och se alla som åker upp komma ner igen, så man vet att dom är oskadda!" när vi skulle åka katapulten/uppskjutet.

Jag skrattade åt O när hon sa att hon hade tagit en åksjuketablett tidigare under dagen. Men nu sitter jag på stationen och är åksjuk.

Som fan. Jag vinglar lite när jag går och min syn är inte riktigt vad den brukar vara. Men det är rätt lugnt ändå för jag smälter in helt okej som en ung vinglande man en lördagkväll i Stockholm. Men, till skillnad från alla andra har jag mitt förnuft kvar, eller ja, det och så har jag suttit och väntat på tåget själv i två timmar nu. Så min hjärna har liksom hunnit tänka alldeles för mycket på egen hand.
Vi skulle väl helt enkelt kunna säga att jag förnuftigt nog har tänkt igenom scenariot att om en ordningsvakt skulle stanna mig för att jag vinglar så skulle jag visa upp mitt åkband från Gröna Lund och liksom visa det för hen. Och peka på det. Så ordningsvakten förstår. Det kan bli så att ordningsvakten här inte alls förstår. Och då måste jag förklara att jag egentligen inte är så bra på att åka karuseller som snurrar runt eftersom jag oftast blir yr och illamående av det. Som när man äter alldeles för mycket godis och får ont i magen, fast det är ju mer gott än kul egentligen men ja. Har inte ordningsvakten förstått mig vid det här laget är det nog kört och då får jag nog följa med till stället på tunnelbanan där ens värsta mardrömmar uppfylls, där dom använder... Kan tåget komma snart eller.