Aja, i alla fall.

Jag har ju cyklat förbi den här lokalen ett par gånger nu, känt av stämningen och det känns som om vi vet vart vi har varandra nu så att säga.

Men idag fick jag för mig att cykla förbi där utan händer. Vet inte riktigt om jag tänkte att det skulle ge mer street cred eller något men gjort är gjort. Jag har inte cyklat utan att hålla i cykeln med händerna på säkert två-tre år, det är inte lika coolt nu som när jag fick min cykel har jag förstått. Men jag kände att jag fortfarande hade kvar det där sköna ”flowet” som man hade när man var mindre, så började sakta svänga fram och tillbaka, cruisa lite coolt sådär ni vet. Precis när jag är mitt inne i mitt cruisande så kommer en utav medlemmarna ut ur den här lokalen och tittar på mig lite grann i förbifarten. Jag vet inte riktigt hur jag resonerade just då, om jag liksom trodde att jag var cool som kunde cykla utan händer eller om jag bara slutade tänka men jag höjde hur som helst upp ena handen i luften för att göra ett ”Peace-tecken” till den här stora, starka, mycket tatuerade mannen. De två fingrarna på handen var halvvägs i processen när jag tittade på min egen hand, fick panik och kom fram till hur extremt dum jag förmodligen såg ut och drog handen snabbt som fan genom håret istället, tittade lite snabbt på honom och låtsades som om ingenting hade hänt.

Det gick nog bra… men imorgon ska jag ta en annan väg.