Vet egentligen inte vem det var som sa det men jag tänkte på det nu så om vi känner för det så kan vi väl bestämma att jag också är en vis man. Den senaste tiden har det hänt en del saker. Bland annat har jag skaffat en sambo. Inte en sån där söt, organiserad, duktig och väldoftande tjej som man helst skulle vilja ha som sambo. Nej, istället bor jag numera med R, en gammal klasskompis från Växjö. Till skillnad från den där söta organiserade och väldoftande tjejen som jag helst skulle vilja bo med så är R mer en typisk definiton av en singelkille: fisande, oorganiserad och lat. Vi är lika på det sättet, R och jag.

Det är ju ingen hemlighet att jag inte alltid klarar av att ha många bollar i luften samtidigt. Ibland räcker det med att jag kastar upp en boll, följer den med blicken och sen helt plötsligt börjar tänka på någonting annat, förmodligen helt oviktigt och vips så har jag glömt bort bollen som senare kommer tillbaka och träffar mig i huvudet med full kraft. Lite så kändes det när R ringde till mig dagen efter vi hade flyttat in i lägenheten, varit och storhandlat och berättar att kylskåpet inklusive frysen hade gått sönder. Och för en man som precis har flyttat in i en lägenhet på 60 kvm, enbart äger fyra möbler och har planerat in en tur till IKEA i helgen kändes det som att någon tog upp mina pengar ur plånboken och eldade upp allt framför mina ögon.

”Vi får ringa hyresvärden och be han kolla på det då!” Sa jag och la på. Det tog inte många sekunder innan han ringde upp igen och jag andades ut och tänkte att nu kommer han säga att han bara skojade.

Jag hade fel.

 ”Lampan är trasig, och spisen fungerar inte fast alla proppar är som dom ska.” säger R och drog sedan lite skämtsamt kommentaren: ”Man skulle kunna tro att du inte har någon el här.”

Jag reagerade ungefär som en hyrd DVD-film när den fryser fast precis innan den spännande upplösningen av filmen, stannade nämligen upp, tänkte efter och kom på att jag inte hade ringt och fixat något elavtal än, jag hade ju tänkt göra det, det hade jag ju faktiskt. Men som sagt, många bollar i luften samtidigt var det. En el-lös natt, en ironiskt påfrestande supporthjälp innehållandes bland annat kommentaren: ”Det var ju ”El-ändigt” och några hundralappar senare fick vi tillslut el.

VI har även hunnit med en Valborg i Uppsala, den bestod mest utav taxiåkande och sköna konversationer med chaufförer.

Chaufför: ”Ni behöver inte viska, jag har Sveriges bästa hörsel”

P: *Viskar någonting helt ohörbart*

Chauffören: ”Ja mannen, jag älskar köttbullar, vem gör inte det!”

När jag betalade med kort drog jag till med den briljanta kommentaren: ”Du kan behålla resten!” Jag vet än idag inte riktigt vad jag egentligen menade med det..

”Alltså nej, nu får du lugna ner dig för du fattar ju inte. Vi har haft ett snöbollskrig hela veckan. Jag och T alltså, han som står och pratar med din kompis där borta. Och du är ju precis som jag, en man och jag kan se att du är en sådan person som inser vikten av att inte förlora ett snöbollskrig, det handlar ju om så mycket mer än bara att kasta snöbollar på varandra. Det är prestigefyllt och den som ger upp först måste faktiskt diska också. Och det vill jag ju inte”

Samtidigt på andra sidan hos T.

”snöbollskrig, det handlar om ett snöbollskrig!”

Tillbaka till A.

”Ni leker ju säkert snöbollskrig ibland ni också, och jag ser ju på dig att du är den som alltid vinner för du är ju lite större än de andra. Säkert lite bättre också.”

Hos T.

”Snöboooooolllssssskrig!” säger jag ju.

Hos A.

”Vill du förresten veta hur man gör den perfekta snöbollen?”

Hos T.

T: ”S-N-Ö-B-O-L-L-S-K-R-I.G, säger jag ju!”

Polisen hos A till polisen hos T: ”Pratar din kille om något gammalt snöbollskrig?” Den andra nickar och säger suckandes: ”Okej, ni kan gå hem, men ge fan i att kasta snöbollar på varandra utanför krogen igen.”