Så det har gått ett par dagar nu och läget är fortfarande kritiskt. Vid cykelparkeringsplatsen alltså.

Ni vet det här att hen tog min plats, jag tog hens plats och nu har hen beskjutit eld med… ingenting. Hen har bara parkerat sin cykel på plats nummer två av fem och inte flyttat på sig på flera dagar. Det är helt osymmetriskt eller ja, om man nu kan beskriva det så. Men det är helt ologiskt, som att ha SVT 1 på kanalplats 2.

Eftersom jag inte vet vem av mina grannar det är som är den skyldiga till, ja… egentligen ingenting, men ändå, så varje granne är numera en potentiellt misstänkt granne.

Aja, det har faktiskt hänt någonting intressantare än det här så jag kommer släppa det nu.

Eventuellt. Vi får se.

Igår var jag och R ute, vi gick samma väg som vi alltid går när vi går in till krogen. Över ett öde fält, som tydligen är så kemikaliskt förorenat att man inte får bygga någonting där överhuvudtaget, men orädda för livet som vi är så vågar vi gå där. Dagens ungdomar kallar det visst ”Yolo”. I alla fall. Det hände egentligen ingenting speciellt ute, men när vi skulle gå hem igen så gick vi över fältet igen. Men fältet var inte öde längre. Nej, det var som att ha vandrat rakt in i ett avsnitt av Game of Thrones, det var tält överallt och ja, lastbilar. Lite där kände jag att min GoT referens sprack. Men men. Helt plötsligt hör vi någonting resa på sig och sakta röra sig emot oss.

Det här var alltså klockan tre på natten och efter en överkomlig mängd alkohol i blodet så fattade jag först ingenting när R skrek: ”DET ÄR EN KAMEL, DET ÄR EN JÄVLA KAMEL!”

Den överkomliga mängden alkohol fick mig att svara: ”Du kan vara en kamel!” Men det var innan jag såg att det faktiskt var en riktig kamel där, på ett kemiskt förorenat fält i Eskilstuna. Klockan tre på natten.

Det gick inte ihop. Kameler är väl kanske inte jättefarliga men ja, vi sprang därifrån, mest för chocken som uppstod tror jag.

Och ikväll då? Ja, då ska vi gå på Cirkus.