Så jag och läkaren på vårdcentralen har alltså delade meningar om mitt hälsomässiga tillstånd. Först sa jag att jag nästan helt garanterat måste ha en obotlig sjukdom med tanke på all smärta jag känner, det ignorerade hon och sa: ”gapa, räck ut tungan och säg aaaaaah”

Och då sa jag: ”aaaaaaaaah”

Sen sa hon att jag bara hade: ”inflammation i tonsillerna i svalget”. Då tittade jag på henne som om hon precis hade förklarat att hon skulle bli tvungen att amputera bort ett av mina ben.

Då suckade hon lite sådär som läkare gör ibland när dem precis har fått en icke-medicinsk kunnig person att tro att man ska amputera bort något av ens ben och förklarade väldigt långsamt att jag bara hade halsfluss, och som det ser ut så kommer det gå över av sig själv inom några dagar så du behöver inte ta några starkare mediciner.

Jaha, ja okej det fick väl vara som det var med det men alltså då vill jag faktiskt att du ska betala min gammeldags gräddglass som har varit min enda föda de tre senaste dagarna och kommer säkert vara det de nästkommande tre dagarna också… tänkte jag säga.

”Okej.” sa jag och åkte hem.

När jag väl kom hem kände jag mig lite grann som när man tar ett bad och man märker lite försent för att kunna rätta till skadan att det är för varmt men istället för att tappa ut vattnet och börja om från början så biter man ihop och badar ändå.

För det var ju bra att hon sa att det skulle gå över snart, det var det ju. Men just nu är jag faktiskt sjukare än sjukast.