När jag var 18 år sommarjobbade jag som badvakt på Kneippbyn, ett för det mesta lugnt och behagligt jobb men som med alla jobb hade det sina irritationsmoment.
Det största var förstås stora kompisgäng i 14-15års åldern som tävlade om vem i gänget som kunde bryta mot flest regler och få badvakterna så arga som möjligt. Man försökte säga till dem snällt, ryta till och ibland gick det så långt att man blev tvungen att ta till det fruktade ansvarssnacket:
"Ni är ju lite äldre än resten av barnen här och ni måste faktiskt ta lite ansvar och visa att man mognar med åldern, ni fattar ju att de små barnen vill göra allting likadant som ni gör det!"

Okej, så alltså. I lördags var vi på Gustavsvik äventyrsbad i Örebro. Fulla.

Vi hade bokat relaxavdelningen på Gustavsvik, Vi kom dit runt klockan fem och vid baren fick man lämna in sitt kort i utbyte mot ett nummer så man slapp bada med kortet, tyvärr såhär i efterhand förstod man att det hade en psykologisk dålig effekt när allt man behövde göra var att säga sitt nummer för att få en öl.
Det kändes liksom...Gratis.

Urdrag från kvällen:

V: "Jag ska dyka från tian nu!"

T: "Har du gjort det förut?"

V: "Nej, men jag känner mig modig och mer redo än någonsin nu!"

Sagt och gjort, ogenomtänkt och vingligt sprang han fram och hoppade ut från tio meters höjd med huvudet först. Om jag skulle försöka förklara hur hoppet såg ut så såg benen ut att vara avbrutna åt olika håll samtidigt som han efter halva hoppet inte längre orkade hålla armarna raka så han tappade kontrollen över dom och slog till sig själv i huvudet istället.

-----

Någon/alla: "Lampan i "virveln" är trasig! Då får vi åka direkt efter varandra om vi vill!"

Logiskt.

Sagt och gjort så åkte alla utan att ha en aning om att när man kom ut ur den mörka tunneln så åkte man runt i en gigantisk ring tre-fyra varv innan man tillslut åkte ner i ett hål i mitten, när jag var inne på mitt andra varv i ringen hör jag ett skrik och tittar upp! Allt jag ser är två hälar som är millimetrar från att krossa alla ben i min kropp och allt jag lyckades tänka var: "Jag överlevde spriten på Bali, jag sprang ifrån prostituerade och klarade mig undan galna apor i Thailand! Ska det verkligen sluta här, på ett halvtaskigt äventyrsbad i Örebro." Men hälarna följt av resten av A's kropp missade mig med minsta möjliga marginal och såhär i efterhand när jag beskriver det verkar det ju lika farligt som vi tyckte att det var kul just då!

Fem-sex regelbrott senare så fick personalen nog och en stackars ung tjej fick först säga till oss snällt sen lite argare och tillslut kom det såklart, samma replik som jag själv använde mig utav en gång i tiden:

"Ni är ju lite äldre än resten av barnen här och ni måste faktiskt ta lite ansvar och visa att man mognar med åldern, ni fattar ju att de små barnen vill göra allting likadant som ni gör det!"

Vi tittade oss omkring och försökte med: "men vi är ju inga barn vi är vuxn...ehm förresten, det var inget, vi går nu!"

Det dåliga samvetet kröp sig på och innan vi gick därifrån så försökte jag göra rätt för mig genom att se ett gäng ungar i ögonen och så drog jag den klassiska: "testa inte det här som vi har gjort hemma nu!"

Kompis springer förbi mig och är nära på att ramla.

Tystnad.

"Spring inte heller, det är blött på golvet, man kan halka!"