Ni vet när man blir sådär förvånad som bara ett barn kan bli när det står och kollar med stora ögon på sin korv som ligger där på marken, sen kollar barnet på korvbrödet i handen med ännu större ögon och kollar sedan på sin mamma med en: "Men va fan mamma, jag höll ju den precis som du sa att jag skulle hålla, nu fattar jag fan ingenting här." blick med ögon så stora att de ser ut som om de snart ska ramla ur.

Så förvånad var det ingen på hela tågstationen som blev när dom ropade ut i högtalarna att tåget var försenat.