Jag och R skulle boka vår första tvättid för någon dag sedan. En bagatell för de flesta kan tyckas men förenat med livsfara för andra. Har ju inte riktigt förklarat hur jag bor så tänkte börja där, tänk på någonting gammalt. Bra. Och tänk er nu en lägenhet. Lägg ihop dessa och vi har en bra beskrivning av hur min ser ut. Tapeterna har nog suttit där sedan urminnes tid och skulle man nu ta tag i det och byta ut dom är jag nästan säker på att man skulle hitta spår av fossiler och eventuella dinosaurieben.
För att komma till tvättstugan måste man först gå ner i en rätt obehaglig gammal källare. I den här obehagliga källaren fanns det ologiskt många dörrar men som ni kanske förstår så fanns de ingen stor informationstavla med en röd "Här är du!" prick utan vi fick leta oss fram till tvättstugan.
Så R öppnar den dörren som ser ut som den mest logiska tvättstugedörren, öppnar och helt plötsligt skriker: "HUND!!", stänger igen dörren och backar några steg. Jag tittade på R med den där typiska "Va fan skriker du hund för?" blicken. Ja, ni vet. Sen hörde vi några snabba steg, dörren som öppnades igen och såg en, låt oss säga "lite större tjej" titta ner på oss med en lite argare variant av "Va fan skriker du hund för?" blick. Och som om hon inte trodde att vi märkte vad hennes blick försökte säga sa hon det med en väldigt mörk röst också, litegrann som Gandalf's när han skriker: "You shall not pass!!" ungefär.

Om vi nu rent hypotetiskt skulle säga att det fanns en Gud så skulle vi med största sannolikhet kunna säga att han utformade mitt personliga försvarssystem med att dra dåliga skämt, nu har jag ju under 22 års tid lärt mig på ett ungefär att hantera det här och det var nog därför jag lyckades hålla "tvättar du din hund i tvättstugan?" kommentaren inom mig. Det visade sig att vi hade gått rakt in i hennes lägenhet, har en känsla av att det inte blir så mycket lånande av socker där i framtiden.