Nästa gång blir det ett hårt paket!
Mamma fick ett par skidbyxor i julklapp av MS. ”Åh vilken bra julklapp” tänkte alla men såhär i efterhand har han aldrig ångrat en julklapp lika mycket som den här!
De var nämligen för små och alla andra vettiga människor hade gått och bytt till en storlek som passar. Men alla vettiga människor är inte som min mamma, nej hon har istället bestämt sig för att gå ner i vikt så att hon ska komma i dem. Det ska genomföras med hjälp utav ”GI´s Blixtmetod” som är en 14 dagars intensiv bantningskur och tyvärr så hade MS inte tillräckligt många bra argument för att lyckas undvika att vara med på detta (enligt mamma) spännande projekt.
Innan MS riktigt hade hunnit förstå vad som hade hänt så förvandlades mamma från en trevlig egenföretagare till något som skulle kunna jämföras med den där nattklubbsvakten som alltid ställer frågan: ”Hur mycket har du druckit ikväll?” fast han vet att det egentligen inte finns något bra svar på den frågan.
”Meh, jag innehåller bara 200 kcal! Jag lovar, Schyrra snälla, jag lovar att vara lugn!” försökte den onyttiga maten med men den hade aldrig någon chans.
Jag missade de två första dagarna av vad som såhär i efterhand kan beskrivas som tortyr men bestämde mig för att vara med och testa middagen den tredje dagen.
Den bestod av: 100g skivad skinka, 65g salladsmix, 2dl naturell yoghurt toppat med några pumpafrön och olivolja.
Jag var hungrig ungefär en timme efter att jag hade ätit upp men kämpade mig igenom kvällen och även nästkommande morgon. Vid lunch gav jag upp. Jag vet, patetiskt. Jag klarade inte ens 24 timmar…men fläskfilé, stekt potatis och beasås har aldrig smakat så gott, chokladbollen till efterrätt var inte fy skam den heller.
Senare under kvällen förklarade jag detaljerat för MS hur gott det var och att min självdiciplin inte var tillräckligt stark för att övervinna onyttig mat´s starka dragningskraft.
För att göra det extra jobbigt för honom berättade jag det samtidigt som jag satt och åt lösgodis. Det var ju ändå 3,90kr/hg så det var ett bra klipp, dessutom var det helg och dessutom så hade jag redan ätit onyttig mat så det kunde inte bli mycket värre…ni ser, jag har massa sådana här ”få bättre samvete” argument som fungerar hur bra som helst även fast jag egentligen inte ens tror på dom själv.
För er som inte känner MS är han egentligen en väldigt lugn och sansad herre men utan mat har alla en bristningsgräns. Hans var redan vid den femte godisbiten:
”Ta bort GODISET nu!, du får inte äta det, hoppas du blir tjock av det och hoppas du får en massa hål i alla tänder!” (Läs med ironi såklart)
En god medmänniska hade tagit bort påsen och bett om ursäkt men vart är det roliga i det. Istället sträckte jag såklart fram påsen och frågade om han ville smaka.
Off the record så såg jag att han gärna ville smaka men mamma stod precis bakom honom och gjorde kvällens måltid: 250g torsk, sallad och en halv grapefrukt, så han fick med en djup suck och något ansträngt tacka nej.
Då fick jag den här känslan av att någon hade lagt upp bollen på straffpunkten och knutit mina skor:
"Men se det positivt! Det är ju bara tio dagar kvar efter den här måltiden"
De var nämligen för små och alla andra vettiga människor hade gått och bytt till en storlek som passar. Men alla vettiga människor är inte som min mamma, nej hon har istället bestämt sig för att gå ner i vikt så att hon ska komma i dem. Det ska genomföras med hjälp utav ”GI´s Blixtmetod” som är en 14 dagars intensiv bantningskur och tyvärr så hade MS inte tillräckligt många bra argument för att lyckas undvika att vara med på detta (enligt mamma) spännande projekt.
Innan MS riktigt hade hunnit förstå vad som hade hänt så förvandlades mamma från en trevlig egenföretagare till något som skulle kunna jämföras med den där nattklubbsvakten som alltid ställer frågan: ”Hur mycket har du druckit ikväll?” fast han vet att det egentligen inte finns något bra svar på den frågan.
”Meh, jag innehåller bara 200 kcal! Jag lovar, Schyrra snälla, jag lovar att vara lugn!” försökte den onyttiga maten med men den hade aldrig någon chans.
Jag missade de två första dagarna av vad som såhär i efterhand kan beskrivas som tortyr men bestämde mig för att vara med och testa middagen den tredje dagen.
Den bestod av: 100g skivad skinka, 65g salladsmix, 2dl naturell yoghurt toppat med några pumpafrön och olivolja.
Jag var hungrig ungefär en timme efter att jag hade ätit upp men kämpade mig igenom kvällen och även nästkommande morgon. Vid lunch gav jag upp. Jag vet, patetiskt. Jag klarade inte ens 24 timmar…men fläskfilé, stekt potatis och beasås har aldrig smakat så gott, chokladbollen till efterrätt var inte fy skam den heller.
Senare under kvällen förklarade jag detaljerat för MS hur gott det var och att min självdiciplin inte var tillräckligt stark för att övervinna onyttig mat´s starka dragningskraft.
För att göra det extra jobbigt för honom berättade jag det samtidigt som jag satt och åt lösgodis. Det var ju ändå 3,90kr/hg så det var ett bra klipp, dessutom var det helg och dessutom så hade jag redan ätit onyttig mat så det kunde inte bli mycket värre…ni ser, jag har massa sådana här ”få bättre samvete” argument som fungerar hur bra som helst även fast jag egentligen inte ens tror på dom själv.
För er som inte känner MS är han egentligen en väldigt lugn och sansad herre men utan mat har alla en bristningsgräns. Hans var redan vid den femte godisbiten:
”Ta bort GODISET nu!, du får inte äta det, hoppas du blir tjock av det och hoppas du får en massa hål i alla tänder!” (Läs med ironi såklart)
En god medmänniska hade tagit bort påsen och bett om ursäkt men vart är det roliga i det. Istället sträckte jag såklart fram påsen och frågade om han ville smaka.
Off the record så såg jag att han gärna ville smaka men mamma stod precis bakom honom och gjorde kvällens måltid: 250g torsk, sallad och en halv grapefrukt, så han fick med en djup suck och något ansträngt tacka nej.
Då fick jag den här känslan av att någon hade lagt upp bollen på straffpunkten och knutit mina skor:
"Men se det positivt! Det är ju bara tio dagar kvar efter den här måltiden"
