Det är inte alltid lätt att vara man.
Konversation mellan mig och trevlig äldre dam idag:
Damen: "Ska du verkligen ställa minibussen där borta, kan du inte backa in den här?"
Jag: "Mjo. Alltså, jag är inte så bra på det här med att backa minibussar."
Damen: "Okej, märkligt, för alla riktiga män kan backa med både släp och minibuss!"
Jobbig tystnad.
Damen igen: "För du är väl en riktig man, eller?"
Mina tankar: "Fan, fan, fan, fan och fan! Nu har jag ju inget val direkt.."
Jag: "Det är klart jag är det! Vad tror du om mig egentligen, backar (i mina tankar: den där jävla) minibussen hit då."
Backar, kör nästan in i rabatten, kör fram igen. Upprepar detta tre gånger tills hon kommer fram och öppnar bildörren.
Damen med ironisk röst: "Vill du ha hjälp?"
Jag: "Nej, jag är bättre än den här bilen, tro fan inte att den ska få komma här och tro att den kan ta ifrån mig min manlighet bara sådär!"
Damen: "Okej, okej! Även om det inte ser ut som det så vet du väl att det är du som kör bilen?"
Tystnad.
Jag, mumlandes: "Mhm, jo..."
Lyckas tillslut backa in den där hon vill att den ska stå och jag säger nöjd: "Sådär ja. Det gick ju som på räls!"
Damen: "Mm.. visst, hade det gått på räls så hade till och med ett tåg från SJ kommit fram snabbare..."
Jag hade ingen bra comeback på den.