...Det är sedan urminnes tid en grundregel som vi lever efter här!

Alla är dessutom hemma under jul och nyår och som följd av detta går alla på stan under mellandagarna.
Mest för att fynda på rean som gotlänningar för det mesta älskar, för det mesta för att vi är snåla men även för att ja...för det mesta så finns det inget annat att göra här.

Men okej ni förstår ungefär vart jag vill komma så här långt så hoppar genast till poängen.

Ni vet när man går på stan, ser en person som man kände för längesen men inte har pratat med på hundra år, vi kan säga att det är Jesper (helt påhittad) från en annan klass på skolan man gick i när man var mindre. Jag vet precis vad han heter och han vet precis vad jag heter men det är inte mer med det.

På sin höjd blir det kanske ett halvhjärtat "hej" och en fjärdedelshalvhjärtad ansträngning till att höja handen i vad som ska föreställa en hälsning.

Det jag vill komma till egentligen, även fast jag tog en rätt lång omväg för att komma dit och ja, jag vet att jag skrev att jag skulle hoppa till poängen för länge sen men den kommer snart!
När man sen träffar samma person på krogen eller någon annan som det är ungefär samma scenario med är man helt plötsligt bästa kompisar!

Det är ju Gotland så givetvis blir det mycket sånt här, hur kul hade det varit att gå ut här annars. Alla hade ju varit helt tysta så det är den mentaliteten man har.

Det jobbiga däremot är när en person börjar prata med en själv som man absolut inte kommer ihåg!
(Nu ska jag inte låta som att det händer hela tiden eller att jag är märkvärdig på nåt sätt, det har väl hänt en gång och det var för några dagar sen utanför krogen)

Okänd tjej säger glatt: "Hej! Oj vad länge sen, allt bra? Hur har det gått med allt?"

Jag tänker: "Måste ha varit väldigt längesen ja. Vad ska jag säga nu då, jobbade vi tillsammans? Idrottsrelaterat? Gammal flamma? Va fan, det kan ju vara så att vi gick på bebisgympa tillsammans eller nåt ju..."

Jag ler, chansar och säger: "Heej!, Gud vad kul att ses! Jodå det har gått jättebra, inga problem alls!"

Jag tänker: "Phuw, dodged the bullet"

Okänd tjej tittar konstigt på mig och säger sedan: "Vänta lite jag ringer upp snart, det är en kille som verkar tro att vi känner varann här och det är lite otäckt" Samtidigt som hon plockar ur sitt headset ur örat, tittar på mig som om jag vore den dummaste personen som fanns och går därifrån.

Och det är nu allihopa som jag äntligen kommer till min poäng, som egentligen inte är en poäng kom jag på nu utan en fråga! Men orkar inte skriva om allt så...:

Vem fan har på sig sitt headset på krogen!?! (Utanför men samma sak)