Så mitt mål i livet är ju, kanske inte helt oväntat för en insatt människokännare i min närhet, att ha ett jobb där man inte behöver gå upp ur sängen. Eller varför inte ett jobb där man kan ha kavaj utan byxor, men kalsonger måste jag nog ha, annars blir det kallt. Det hade varit okej och går också bra. Men jag är inte riktigt där än, nej nu ser det ut som så att jag sliter rätt hårt på en riktig arbetsplats istället. Och ja, jag såg nu att det där var fan inte så genomtänkt skrivet av mig då en specifik yrkesgrupp av människor med största sannolikhet inte håller med mig angående det här med att sängen inte är en riktig arbetsplats...men istället för att sudda ut det och börja om så tänkte jag vara ärlig och visa att jag ibland inte är smartare än så här. Har jag nu mot förmodan läsare från den här specifika yrkesgruppen av människor så ber jag om ursäkt. Samtidigt som jag vill passa på att nämna, så här lite snabbt i förbifarten bara, att det finns ett kommentarsfält i slutet av den här texten där det går bra att skriva telefonnummer och så där. Om man vill.

Nåväl. Skämt och sido, åkte båt med P, A och J för ett tag sen, vi diskuterade bra idéer som skulle resultera i så mycket pengar att man inte skulle behöva gå upp ur sängen, om man nu inte kände för det förstås. Vi kom på en app där man kunde skriva in beskrivande ord som hjälper en att komma på ett ord som man har på tungan men inte riktigt kommer på. Ni vet, som Google. Fast mycket sämre.

Den här diskussionen fick mig att komma ihåg ett gammalt förträngt minne från min barndom. Vi var nämligen utomlands, jag och min familj, tror vi var i Grekland om jag inte minns helt fel.

Hur som helst.

Jag och min bror tyckte, precis som alla andra som var barn samtidigt som vi var barn, om Nalle Puh. Så när mamma kom ut från en affär med en "Winnie the pooh" plastboll så blev vi helt överlyckliga. Tro det eller ej men på den tiden blev barn glada av en plastboll. Vi lekte med den här bollen hela semestern, den blev liksom en del av familjen för oss. Tills den där mörka dagen när vi tittade närmare på bollen och upptäckte att, där det skulle ha stått: "Winnie the pooh" stod det istället: "Winner of the pool"

Så jag inser att det här var ett inlägg som hoppade från en sak till en annan utan att ha någon riktig innebörd, lite grann som rösten på tågstationen i Arbogas högtalare när hon berättade att tåget mot Örebro hade bytt spår och upprepade detta tre gånger. Det lät litegrann på henne som om det här skulle bli ett världsstort problem.
Grejen är bara att Arboga är rätt litet, jag var rätt ensam på stationen och det finns liksom bara två spår precis bredvid varandra. Så det kändes lite som om hon indirekt sa att jag var en mindre begåvad människa som behövde extra hjälp.

Och den där parallellen var helt oklar så jag skiter i det här nu, trevlig helg.