Eftersom jag inte har så bra koll på den här staden än så är det här ända vägen jag kan för att ta mig till tågstationen, eller alltså.. Gpsen säger till mig att ta den här vägen. Den verkar inte vara programmerad att tänka på ens säkerhet när den beskriver den snabbaste vägen till slutdestinationen. För övrigt litegrann som en bra beskrivning av den allmänna jobbsituationen i dagens samhälle men det hör egentligen inte hit. 

Nej, för så här är det. Eskilstuna är nämligen känt för att vara lite av motorcykelgängmedlemmar av olika slags huvudstad. Och i det här området där jag går igenom för att ta mig till stationen är det alltid fullt av medlemmar från vad som verkar vara två rätt farliga gäng. Man vill ju gärna inte störa de här gängen i onödan liksom. Dom gör sitt och jag gör mitt, så blir alla nöjda tänker jag.

Men idag när jag gick gick på den här gatan var det en som jagade en annan och jag råkade gå precis framför han som jagade den första killen. Våra blickar möttes när han tvärbromsade framför mig och jag kände hur mitt liv snabbspolades framför mina ögon. "Jag är för ung för att dö, hann jag tänka."

 

Då hörde jag hur ett fönster öppnades och en ängel tittade ut och ropade: "Maten är klar, kom in på en gång!" Och då släppte killen blicken från mig och tittade upp mot fönstret sen sparkade det lilla barnet med blå cykelhjälm foten i marken för att få upp farten på sin kickbike igen med riktning mot trappuppgången.

Jag andades ut och kände att jag precis hade klarat mig. För den här gången.